Framtidsstaden

Det finns två berättelser om Malmö. En optimistisk, som tar fasta på Öresunds­inte­gratio­nen, högskolan, kulturblandningen och den unga befolkningen. En pessimistisk, som handlar om den urholkade ekonomin, segregationen, kriminaliteten och kultur­kon­flik­terna. Anhängarna av de båda, delvis motstridiga, ­­berät­tel­serna tycks emellertid vara ense om en sak: Att Malmö är Framtids­staden och att det vi idag kan iaktta här, imor­gon kan bli verklighet i resten av Sverige. Men vad är det då som händer i Malmö - bortom högtidstal och svartmålningar? Reportern Lars Åberg gav sig ut på en resa i den stad där han bott i nästan hela sitt liv för att söka svaren. "Jag har bott i staden i nästan 60 år. Jag har cyklat till skolan över fält som senare blivit höghusområden, mina barn har växt upp här, jag har varit engagerad i det lokala kulturlivet och samhällsdebatten - och jag har sett den radikala förvandlingen från 1970-talets kulturfientliga utflyttningsort till 2010-talets expansiva inflyttningsort. Befinner man sig länge i samma miljö kan det ta tid att uppfatta hur förhållandena förändrats. Så en dag tvingas man söka vård på sjukhuset - och i ett slag inser man hur annorlunda allting har blivit. Jag tror att många kan ha den erfarenheten av Malmö; ett slags ketchupeffekt som bidrar till att man blir orolig för hur välfärdssamhället över huvud taget ska kunna leva vidare." Lars Åberg.